Eller inte.

Jag har inte många nära vänner. Jag har ganska svårt att lita på människor. Jag vill att mina vänner är helt ärliga mot mig för ärlighet är alltid enklast att hantera i längden. Jag har en nära vän som jag inte vet var jag har. Detta skrämmer mig. Jag känner mig inte längre säker på mig själv i denna väns sällskap, jag som tidigare hade just denna vän för att jag inte behövde skämmas för mig själv. 

Idag frågade jag därför denna vän om den ville att jag slutade höra av mig. Jag tycker nämligen inte om när vänskap rinner ut i sanden. Då vill jag hellre få total och rå ärlighet som är jobbig när jag hör den men som går över mycket fortare än en lögn. Jag ville ge min vän en chans att vara ärlig utifall det var svårt.

Tyvärr så misstolkades mina avsikter och vännen såg den snarare som beskyllningar. Mwn jag märker ju att något är fel. Jag skiter i hur många gånger jag har ställt liknande frågor till min vän. Jag vill bara veta vad som är fel. För sanningen är ALLTID lättast att ta. 

Jag har själv länge undrat varför jag och denna vän umgås. Jag får inte ut lika mycket som vännen i detta förhållande. Jag ger men får väldigt lite tillbaka. Men jag har insett att jag uppskattar det lilla jag får. Jag får bara se till att vara nöjd med det och inte ge för mycket av mig själv.